Min resa med Isotretinoin/Roaccutan

– Nu är det snart ett år sedan jag slutade med medicinen. Tiden går snabbt, jag har nästan glömt.. Trodde aldrig att jag skulle kunna glömma, den jobbiga och påfrestande tiden. Ständigt ont, ständigt torr osv osv..

Isotretinoin/Roaccutan – mot mycket svår acne.

Måste lägga upp lite bilder på hur det ser ut nu 😉 Så att ni inte dör när ni får se hur det såg ut före medicinen.

21311_10153146312335549_6508599740081300479_n

 

Ett år har gått, acnefri, som jag då bara kunnat drömma om. Den hud jag har nu fanns då endast i mina drömmar. Vilken lycka, jag vågar knappt säga det för rädslan att det ska komma tillbaka.

– Jag skulle äta medicinen i 6 månader, åt endast 4 månader. 5 tabletter varje dag. Medicinen påverkade mig både psykiskt och fysiskt. Jag hade ont överallt, kände mig som 80 år. Jag var lika torr som öknen, ögonen, näsan, kroppen, precis överallt. Hur mycket jag än smörjde så blev det inte bättre, men det var en del av ”processen”. Ständiga besök hos läkaren med blodprov och skit..

Idag är jag överlycklig över att jag lyssnade på läkaren och började med den här hemska medicinen.

IMG_108310644848_10152697619945549_7109086900598604518_n

 

Jag kan gå osminkad utan att ens tänka på min hud. Förut så hade jag huden konstant i tankarna. Även då gick jag osminkad, dock med ångest över alla finnar som fanns där. Nej, jag kanske inte har perfekt hud nu, men så mycket bättre och helt perfekt för mig. Jag trodde aldrig att det kunde bli såhär bra.

Till de hemska bilderna.. Dessa bilder tar verkligen emot att lägga ut, så blottande. Jag blottar den tiden då jag mådde som värst, inte bara över huden, utan det var så mycket annat också.

IMG_2293IMG_2023IMG_2103

– Fy fan.. Varje gång jag öppnar albumet med dessa bilder så får jag en klump i magen, så hemskt. En stor mardröm.. Jag visste inte hur det kunde bli så. Stress, ångest? Jag provade allt, gick till hudläkare och gjorde massa olika behandlingar, provade massvis med olika krämer både receptbelagda och inte. Ändrade kosten, åt inga mejeriprodukter, inget socker osv osv. Åt antibiotika mot acne. Men ingenting hjälpte. Acnen levde som den själv ville, vissa perioder var det ”bra” och vissa värre. Spegeln var min stora fiende. Den person jag såg i spegeln var inte jag.

Eftersom jag ständigt är och var bland folk så blev jag hela tiden påmind över min hud. Att stå och jobba i butik under denna period var inte det bästa. Jag ville egentligen bara gå och gömma mig och vänta på bättre tider. Varje dag när jag vaknade och passerade en spegel så ville jag bara gå och lägga mig igen.

IMG_6086

Hemskt, bilden ovan är från när jag var på en hudklinik och utförde någon form av behandling.

IMG_9005IMG_0263IMG_1069IMG_9294

Bilderna ovan är under tiden jag åt medicinen. Torr, röd, sprucken. Åhh ja jag vet att bilderna är hemska, jag behöver inte bli påmind över det. Det gör ont bara över att se detta, att titta tillbaka på den tiden svider. Men då var det min verklighet. Det finns säkerligen fler som känner/kände som jag. Hudproblem är egentligen ett ”i-landsproblem”, men hudproblem tär på en väldigt mycket, psykiskt. För mig var det hemskt att vara runt bland folk, ville bara sätta på mig en pappåse. Folk skulle ju ofta kommentera också, ” oj, du har ju faktiskt rätt dålig hud ändå” osv osv. Varje gång jag hörde en sådan kommentar så brast jag lite inombords. De kommentarerna sitter fortfarande kvar. Tragiska folk, precis som att jag inte visste att jag hade dålig hud.. Jag kämpade dagligen med att försöka få den bra.

IMG_1421

Bilden ovan är tagen precis när jag slutade med medicinen. Huden var inte riktigt ”läkt” då. Men det blev sommar, så jag var tvungen att sluta äta medicinen. Eftersom man inte kan vara ute i solen under tiden man åt den, jag försökte men det gick inte. Det sved och gjorde ont, en dag i solen och jag var tomat.. När jag slutade med medicinen så var jag helt säker på att jag skulle behöva äta den under hösten. Just då tänkte jag mig bara ett uppehåll.

Men nu sitter jag här ca ett år senare och har inte tagit en tablett av Isotretinoin/Roaccutan sedan dess. Kan ni förstå hur underbart det känns, vilken lättnad.

IMG_2587IMG_4068NUProcessed with Moldiv

Processed with Moldiv

Före – Efter. Dock så är det inte under min finnperiod. På de före bilderna så är finnarna typ läkta och märken/ärr består.

– Kan ni förstå hur glad jag är över detta. Jag kan gå runt utan att ha en ömmande finne.

Fy fan vad jag har mått dålig över detta, ett kasst självförtroende. Det har varit en lång resa men nu är jag äntligen framme. Visst jag kan få någon finne nu också, oftast kommer det någon när jag har mens. Men inte alls som förut.

IMG_7664IMG_8790

 

Jag kommer aldrig att ångra att jag tog Isotretinoin/Roaccutan. Trots alla biverkningar så var det helt klart värt det. Ni kan sitta och skratta åt före bilderna om ni vill, för det är inte så jag ser ut längre. Detta inlägg tog verkligen emot att lägga upp. Jag har mått så sjukt dåligt över detta.

– Alla kan, alla kan bli kvitt sin acne.

 

Kommentera