Förlossningsberättelse

– Lördagen 4 dagar innan förlossningen gick slemproppen och jag hade massa värkar. Trodde att vi skulle åka in då, men så blev det inte för värkarna avtog.

Dagarna mellan slemproppen och förlossningen så blödde jag lite varje dag, samt hade sammandragningar som bara den.

Dagen innan förlossningen så var jag ute och gick sammanlagt 2 mil. Samt att jag och Lucas var ute och plockade blåbär, med massvis sammandragningar. Dagen var helt som vanligt, vi gick och la oss.

På natten runt 5 vaknar jag upp av extrem smärta, försöker sova vidare men det går inte. Börjar klocka värkarna, men jag tycker att de är lite oregelbundna med många minuter emellan. Jag går på toaletten, upptäcker massa rött blod. Blir helt skakig och ringer till förlossningen i Kristianstad. Jag hade bestämt mig för att föda i kristianstad. De frågar massa frågor, därefter säger de att det är fullt och att Jag får ringa Karlskrona. Jag ringer dit, berättar allt igen. De säger att jag borde åka in och titta eftersom jag blöder så mycket. Just i den stunden skit jag i värkarna, kände knappt av dom då. Jag fokuserade bara på allt blod. Jag hade inte känt några rörelser i magen heller sedan kvällen innan. Så jag tänkte det värsta. Jag bestämde mig för att hoppa in i duschen eftersom det hade runnit massa blod längst mina ben. I duschen så rann blodet konstant, det började komma klumpar. Jag skyndade mig så mycket jag bara kunde. Mina ben var så skakiga, kunde knappt stå. Värkarna kände jag inte av. Jag hoppade ut från duschen, satte på mig kläder utan att torka. Sprang ut i bilen och körde direkt ner till Mvc knackade på hos en barnmorska och berättade allt i 190, att jag var livrädd att något hänt. Jag stod där genomblöt och blodet hade börjat rinna längst benen igen. Jag bad om att få höra hjärtljud, vilket jag fick utan problem. Hjärtljuden var bra, vilket var en stor lättnad. Barnmorskan sa till mig att jag måste åka in direkt. Jag ringde till Kristianstads sjukhus igen, bad om att få åka dit, eftersom det skulle ta ca 1 h till Karlskrona. Jag ville bara in så snabbt som möjligt då. Men de sa till mig att jag inte kan vända mig dit, jag måste in till karlskorna, hon sa ”ring inte hit igen” jag blev skit arg och slängde på luren. Jag sprang in i huset, väckte Lucas och Liam. Lucas flög upp från sängen och undrade varför jag inte väckt honom tidigare. Vi packade väskorna. Lucas var hela tiden lugn. Vi körde och lämnade Liam hos mamma&pappa i all hast. Därefter åkte vi in till karlskorna. Jag sa flera gånger till Lucas ”kör snabbare, det känns som att han kommer snart” men Ahh, vi kom fram till Karlskrona vid ca 10.00, parkerade bilen, gick upp och sådär. Vi kom in till ett rum, blodet forsade och det kom en massa klumpar, läkarna satte ctg på mig, jag hade regelbundna värkar, men inte så farligt ont ändå. Därefter skulle de kolla om jag var öppen något, då fick jag beskedet att jag var öppen 8 cm. Ojdå, det var därför jag hade blött så mycket. De skrattade åt mig och sa ” vilken tur att ni hann in” läkarna började förbereda ett rum till oss på förlossningen. Vi kände en stor lättnad att allt var bra, värkarna fanns där hela tiden men jag skrattade mest åt dom. Vi fick ett rum tillslut runt 10.40. Läkarna frågade mig om jag ville ha bedövning, jag sa neeh, jag säger till.

Jag och Lucas tittade runt i rummet, checkade in sprutorna som låg framme (jag och Lorenz har olika blodgrupper så vi var tvungna att få sprutor) vi satt och snackade lite, förväntansfulla över att wow nu kommer han ut snart. Givetvis så hade jag värkar hela tiden. Jag och Lucas gick på toa (han fick följa med mig pga att jag inte ville vara själv). Därefter började värkarna bli tätare och ondare så jag ville ha lite lustgas ca 11.15, fick 50/50. Aja, då tyckte läkarna att jag skulle ligga ner. Jag låg och smsade med olika folk, sedan ringer yasmine mitt i allt. Givetvis så svarade jag, haha berättade läget. Fick en värk och gav telefonen till Lucas då och då. Men Ahh, vi båda var lugna hela tiden. Speciellt Lucas, jag kunde nästan tro att han hade jobbat på förlossningen xD en läkare kommer in, sätter någon nål i handen, om ifall att något skulle behövas under resans gång. Happ, när klockan är strax innan 12, kollar en läkare hur öppen jag var, fullt vidgad samt att huvudet hade sjunkit ner. Hon sa ” nu är det dax, du kan börja krysta i värkarna” min reaktion var typ Ahaa, redan.. vattnet hade inte gått. Läkaren tyckte jag kunde föda ut honom i hinnblåsan. Men Ahh hinnblåsan sprack typ 1 min innan han kom ut.

Jag låg där och kämpade och Lucas vad så bra stöd. Mitt när jag låg där så tog jag ner handen, lyckades såklart känna Lorenz huvud då, usch det kändes riktigt hemskt. Men det brändes så hemskt där nere så av ren reflex så tog jag ner handen.

Helt plötsligt så kändes det som ett vakumsug där nere, då ploppade han ut. Helt plötsligt, 12.09. Snabbt och smidigt. Jag fick upp honom på mitt bröst skrikandes. Dock så ville jag att de skulle klippa bort navelsträngen direkt, jag tycker den är så obehaglig, jag känner den slingrandes runt mig. Lucas klippte navelsträngen såklart :)

Han låg där vid sidan om mig och kämpade efter mat, Lucas satt vid sidan om och skådade Lorenz som precis kommit ut. Efter ett tag så tog Lucas honom för att sätta på blöja och kläder. Medans läkaren skulle få ut moderkakan och trycka ut blodet inifrån på mig. Jag brast ingenting. Därefter fick vi mat. Lorenz var lite kall så han fick ligga i en värmesäng. Därefter fick vi gå upp till BB. Checka in våra saker.

Dessa foton är precis efter.

Liam och mamma kom på besök. Liam var inne och hälsade på i vårt rum. Jag var så pigg så jag ville hem direkt. Men vi stannade en natt och åkte därefter hem.

Sammanfattning..

Under hela min graviditet så hade jag extremt mycket sammandragningar. Var inne och fick brikanyl (stavning) 2 gånger. Jag var sjukt rädd för förlossningen och funderade till en början på snitt. Men jag tryckte ner alla känslorna, och lät tiden gå, jag bestämde mig för att ta det som de kommer. Vilket jag är glad över idag. Förlossningen gick så snabbt och smidigt. Ca 2 timmar från att vi stod på parkeringen till han var ute. Jag hade en riktigt bra läkare, denna gång var det bara 2 st i rummet, en som hjälpte mig och en som höll upp mitt ben. Inget dropp behövdes och den ända smärtlindring jag hade var 50/50 lustgas. Jag gick upp ca 5 kg under graviditeten.

Vecka 18

Vecka 25

Vecka 31

Jag var rädd för förlossningen efter att liam kom. Då tog det lite över 20 h. Jag kämpade och kämpade men ingenting hände. Han fick syre brist och läkarna övervägde akut snitt. Det var en extrem smärta, han kom ut med hjälp av sugklocka. I rummet då fanns det ca 7 olika läkare. Jag fick sys en del. Vi stannade på BB ca 1 vecka. Jag kunde inte sitta riktigt på ca 3 veckor. Gick upp ca 20 kg i vikt.

Efter allt..

Med Lorenz så var det inga problem, kände nästan wow detta kan jag göra igen. Med Liam var det Åhh Liam kommer aldrig få några syskon. Det tog mig ca 5 år att komma över Liams förlossning. Jag var livrädd. Jag hade bestämt att inte skaffa fler barn. Det kan verkligen skilja så mycket mellan förlossningarna. Jag återgick till det normala snabbt efter att Lorenz kom. Redan dagen efter var jag ute och gick, efter 3 veckor var vi på gymmet. Med Liam hade jag ont länge.

Efter en månad

Lucas har varit helt fantastisk när det gäller allt. Han tar Lorenz alltid, han finns alltid där. Ibland när Lorenz sover så tar Lucas upp honom för att ha honom nära. När Lucas var hemma de 10 dagarna så körde vi varannan natt. Nu tar jag Lorenz på vardagarna eftersom jag är hemma, Lucas tar Lorenz på helgerna.

❤️